Novisch-mässa • Promenad • Amnesty-jobb • Totalkrasch
En deadline är klar, vilket betyder att jag nu kommer sjunka in i en mörker-koma ett par dagar. Orkar man inte vara glad, orkar man inte leta inspiration. Lovar mig själv varje gång en sådan här period kommer att jag ska ta tag i mitt liv, och någon gång kommer jag göra det. Vi får se om det blir nu eller sen.
Vilken dag! Känns som om det är veckor sedan jag låg och inte orkade gå upp till föreläsningen, det var 12 timmar sedan… Ändå har jag inte gjort mycket. Gruppdiskussioner i sociologin, älskar att vrida och vända på teorier genom att debattera, men herregud vad det ska vara hjärn-omvridande. Var på riktigt tvungen att sova middag i 45 minuter innan jag ens orkade värma en matlåda – än mindre gå ett varv runt sjön med Felix! Utöver det har inte mycket hänt, försökte trycka in en text av Gunnar Myrdal i huvudet till kvällens freds-föreläsning, gick sådär, men bättre än bäst för dagen?
Jag ringde Hans Rosling!!! För er som inte vet vem det är, herregud, googla, kolla gapminder.org! (Och kolla filmen nedan) Killen var med och grundade svenska Läkare utan gränser och är kompis med Bill Gates! Expert på global hälsa är han också. Alltså, wow! Var så starstruck att jag knappt kunde formulera mig när jag skulle fråga om han hade tid att komma till Växjö för att föreläsa för oss på Amnestys årsmöte. Tyvärr tackade han nej, vilket jag väl var beredd på, men som mamma säger : ”Frågan är gratis”! I vilket fall, Anders tipsade om lite gamla kollegor från Göteborgs och Lunds universitet, så ska ringa runt i morgon och kolla.
Slänger upp Hans Roslings TED-föreläsning om den magiska tvättmaskinen, enjoy!
God afton!
Är helt jäkla slut idag. Inledde dagen med en pretto-frukost (sova till 10, lyssna på P1, kolla igenom SvD, dricka kaffe och äta eko-gröt), lyssnade till och med lite på gudstjänsten på P1. Inte för att jag direkt konverterat tillbaka till ett religiöst leverne, utan mer för att jag var nyfiken på hur det egentligen går till när man baserar en hel gudstjänst på Lars Winnerbäcks texter? Lät bra till en början, sedan började det göra ont i öronen. Efter det blev jag och Felix upplockade av Karin, Magnus och Ginza så vi kunde åka ut till Notteryd och rastas på långpromenad i skogen. Himla trevligt! Blev dessutom bjuden på lunch = bättre än rea på CD Wow! Märks dock hur ovana Felix och jag är vid skogslivet. Felix har legat däckad på mattan sedan vi kom hem, och jag är inte särskilt produktiv heller. Ställde mig och gjorde tortillas+brände sönder mina händer nu ikväll eftersom tacosen vi åt i fredags aldrig vill ta slut. Skojar inte, jag tror den förökar sig när jag inte ser!
För övrigt ringde min mamma idag. Det var inte så här det lät ordagrant, men det var så här det kändes:
M: ÄR DET IDAG DU ÄR MED I SÅ SKA DET LÅTA?!
K: Eh, näe. Det är sista avsnittet.
M: Jaha. Då var det inget.
Och då insåg jag att min mor bara tycker om mig om jag kan synas i rutan.
Haha. Nä. Skojar bara. Min mamma är ju inte den här tanten:
… har man inget att säga får man hitta på något. Jag är alldeles för trött för att orera om freudianska ligg eller liknande, så jag nöjer mig med att säga att dagen nog artade sig ganska bra till sist. Min ryska sovkräfta (”Mycket exklusiv – doftar gott!”), även känd som Hanna, bjöd på kaffe och sedan avböjde jag filmmys hos Carro och satte mig i stället för att sörja det absolut sista avsnittet av Chuck. Hamnade i någon melankolisk fas, så jag tog till det bästa botemedlet av dem alla (eller ett av dem i alla fall): Florence + the machine. Ska strax göra te och sätta mig att läsa vidare i Sophie’s val, det kommer ta lika lång tid att läsa den som det tog att läsa Brott och straff om jag fortsätter i det otroligt snabba tempot att läsa en sida per dag – tar mig ju bara tid att läsa när jag ska sova nu förtiden… Men jag älskar ju böcker! Kan en sociolog med inriktning på fred&utveckling ta jobb på ett bokförlag? Det vore ju drömmen att få betalt för att läsa! Drömma sig iväg på arbetstid till bättre liv och gömda skatter! Det och att ha ett eget bibliotek – komplett med så höga bokhyllor att man får klättra på en stege för att nå en del böcker. Bokhyllor så fina att de får IKEAs Billy att hoppa in i en majbrasa på eget bevåg. Wow!
Fina, fina Florence. Hon verkar så underlig, men det kommer så bra musik ur henne! I sommar kommer hon till Way Out West, och om jag inte hittar ett sommarjobb snart så missar jag det.
Hörde just Andres Lokko prata lite om känslan av rotlöshet. Att älska att resa, men hata att säga hejdå. Kände igen mig så otroligt väl i det hela. Jag vet inte om det är så att jag känner mig hemma var jag än har mina skor, eller om det helt enkelt är så att jag aldrig känt mig riktigt hemma någonstans? Den enda egentliga roten jag har är väl min familj, och även med den kan jag känna att det inte är riktigt hemma bara för att jag träffar den på platsen där jag växte upp. Har alltid känt att drömmen vore om familjen helt enkelt fanns utanför dörren när jag saknade den. Och om mamma säger sanningen när hon säger att jag var 4 första gången jag frågade om jag fick flytta hemifrån är det ju… Tragiskt?
Till saken hör ju att jag hade absolut noll anledning att bli så här. Bodde på samma ställe tills jag var 15 då jag flyttade till plugg-lägenheten i Kalmar. Inga skilsmässor, inget varannan vecka-liv. Bara ett statiskt tillstånd av permanent boende.
När det gäller tankar som dessa kan jag ibland ha väldigt svårt att förstå mig själv. Varför är jag som absolut lyckligast när jag sitter på ett flyg/ett tåg/en buss/en båt? Det skulle ju egentligen vara otroligt skönt att bara luta sig tillbaka och tänka att ”Nu ska jag inte åka någonstans på flera veckor”. Idag kan sådana tankar ge mig både hjärtklappning och illamående. Att bo i en resväska? Livin” the drrrream.
Det kan ju inte vara normalt att man går ut och dansar och vaknar med värk i hela vänstra axeln? Det är väl så det går när man inleder kvällen med tacos-middag, vin-skvaller och därefter hot shots till efterrätt. Någonstans där stod vi dessutom i cirkel runt min Listerine och tvångsshottade munskölj. Vet inte vad jag hade för mig igår, men var helt sjukt paranoid över min lökiga andedräkt. Haha, antar att det är bättre än den gången jag fick för mig att spisen inte gick att stänga av så jag kopplade ur den ur väggen vid 4 på morgonen..! I vilket fall, hade en härlig kväll igår – Stallarna levererade dock inte fullt ut. Hatar när dansgolvet är så fullt att man inte kan röra sig. Hela grejen tappas ju liksom lite då. Bröt mina vanor och gick hem innan stängning, skrattade lite åt Saras sms (Fan,.du kmr inte ihåg vad.jag Gåre för nummerbhehe”) och vaknade några timmar senare JÄVLIGT ofräsch. Håret har på egen hand vävts till dreads och luktar s a t a n. Bjussar på två bilder så kan alla ni som är fräscha (hatar er) gotta er lite åt ert Colgate-liv.
Varför jag är lika lycklig som killen med Sveriges fulaste skratt? Jo, för att First aid kits The lion’s roar på vinyl och PJ Harveys Let England shake (CD) är på väg mot min brevlåda! Kommer inte ens ihåg när jag köpte en skiva sist, så när jag ramlade på både rea och studentrabatter på dessa mästerverk slog jag till!
Nu ska jag knalla iväg till Willys, ikväll är det jag som bjuder på middag! Och eftersom jag har hela frysen full av köttfärs tack vare mina päron beslöt jag givetvis att bjuda på kycklingtacos..!
Precis lagom till den återigen uppblossande genus-debatten postade Joseph en lista på Topp 10: Genusgrodor, läsvärt!
